Enduro

Enduro betyder uthållighet. Jodå, kondition har jag väl. Tuffa runt i skogen på en Husa 390. Hur jobbigt kan det vara? Känner flera tjockisar som åker omkring utan att gnälla.

Dagen börjar med hällregn i tolv grader och en minst sagt kaotisk trafik ut till Arlanda. Missar genomgången, men vad gör det. Har ju som Olle säger, kört hoj förut. Olle Ohlsson har kört Paris-Dakar fyra gånger, varav två på hoj. Imponerande!

Olle schasade ut oss på en testbana för att se vår nivå. Det gick ju bra, vilket boostade självförtroendet - tyvärr.

På grund av syrebrist så kanske inte återgivandet av fem timmars körning överensstämmer med den objektiva sanningen, men det är min sanning.

Vurpa 1 - råkar visst vrida till lite för mycket på gasen vid färd över en hal stock, bakhjulet får fäste och jag ramlar av bakåt och släpper inte styret och hojen ställer sig på bakhjulet och åker uppför stammen på en gran innan den ramlar ner på mig.

Vurpa 2 - tvåhundra meter senare, hal stock igen före nedfärd via blank stenhäll. Frambromsen ska inte användas i nedförsbacke på halt underlag för då försvinner framhjulet. Ramlar nedför stenhällen och stannar förvånad i ett stim av kantareller. Nu börjar hojen bli lite tung.

Vurpa 3 - hundra meter senare åker vi i ett lerspår och vips så ligger jag där. Troligen körde jag för långsamt. Upp med hojen igen. Nu sitter kopplingshandtaget rätt ned och det blir lite svårt att slira på kopplingen utan att mjölksyran kokar över.

Hamnar i en bana och drar runt tills jag inte orkar mer. Fyller på med saft, godis och bensin.

Vurpa 4 - efter diverse höghastighetsåka med sladd på grusväg, vilket var riktigt roligt, stannade vi inför ett dikesliknande hinder med en djup vattenpöl på vänster sida. Att jag välte inför hindret räknas inte. Att jag landade i vattenpölen var väl ingen högoddsare. Nu var jag helt dyngsur, både fysiskt och psykiskt.

Vurpa 5 - tretti meter senare välte jag i leran och jorå, trött blir man av att bära runt på Husan.

Lunch i Knutby, den klassiska GaTT-syltan.

Sedan var det dags för lite hårdkörning i ledningsgatan. Jag var helt slut och nappade direkt på alternativet grusväg. Sladdade runt och hade det riktigt kul! Har ännu inte riktigt förstått poängen med att leta upp det kladdigaste och värsta och försöka åka hoj där. Säkert en åldersfråga.

Efter att laddat med saft igen kändes det som krafterna kom tillbaka och det blev riktigt roligt att fräsa fram över stock och sten. Högre fart gjorde att man flöt över hindren, riktigt roligt! Fräste förbi Sören som låg och simmade. Glad i hågen med ett växande självförtroende. Jodå.

Vurpa 6 - mindre sjö med blank sten på mitten. Jag siktar på stenen och drar på. För lite och välter följaktligen i vattnet.

Väldigt nöjd när vi vid framåt 4 glider in på gården och får gå av hojen. En ny erfarenhet, jobbigare än jag kunde föreställa mig. Hade väl inte en aning vad jag höll på med. Glömde helt att använda bakbromsen och växlingen åt fel håll ställde till lite problem. Påminde oerhört mycket om första bankörningen med Ducatiklubben. Så chansen finns ju att det kan bli bättre med enduron. Sämre blir svårt...